Vitterväg

För ett par år sedan berättades om vittra i samband med trafikolyckor vid Skarvberget, norr om Gävle. De moderna berättelserna om hur de underjordiska straffar den som bygger eller går på deras väg har motsvarighet i äldre tid.

Jag föreläste om ämnet på en internationell konferens där jämförelser kunde dras till liknande fall på Island och på Irland. I våra arkiv finns det många sådana berättelser. Nedan är ett exempel som samlades in i Järvsö 1930:

”Klockar-Jonas i Förnebo skulle ett år ut till skogen efter ett lass julved. Kommen till en viss plats så fick han inte hästen ur vägen. Då gick han fram till betslet och hörde då hur det skar till under fötterna på honom och på samma gång blev även hästen lös. Men karlen blev förlamad och måste fara hem utan vedlass. Efteråt reste han till en klok gubbe i Delsbo för att söka hjälp.

Denne svarade: "Du har varit i skogen du och trampat lårbenet av ett vitterbarn, och nu finns ingen hjälp. Hästen såg vad det var han, men inte du. Du skulle ha lugnat dig du tills vitterbarnet gått förbi".

Klockar-Jonas blev aldrig bra mera, han fick men av de där hela livet.
– Kvinna, f. 1857 i Järvsö. 

 

 

 

vittror_cw

Kanske en vitterväg...

Tommy Kuusela Forskningsarkivarie
Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala
INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

 

 

Kulturarvet -
Nyckeln till framtiden

 

 

KONTAKT­FORMULÄR

koncernlogotyp_vit