“Svensk” fika och kulning

Ahmad tillsammans med Per Bill, landshövding i Gävleborg. Foto: Maria G Nilsson

“Jag har blivit helsvensk, säger Ahmad och tar en klunk kaffe, nu jag dricker kaffe med mjölk och socker och äter thekaka med dubbla ostskivor.”

Vi ses över en svensk “fika” som är en av Ahmads favoriter bland det som vi kallar det svenska kulturarvet. Jag ger mig inpå att förklara begreppet kulturarv och inser att det jag trodde skulle bli en svårighet är hur enkelt som helst. Anledning till detta är att vi alla berörs av kulturarv och kulturarven finns runt om oss oavsett om vi befinner oss i den svenska glesbygden, i krigets Syrien eller i New York. Kulturarv är det tidigare generationer skapat och hur det i dag uppfattas, tolkas och förs vidare, och det arvet finns överallt. När ostmackan är uppäten hugger vi in på ett gäng småkakor och jag passar samtligt på att berätta om vår tradition med sju sorters kakor. Just traditionen med att ses för att fika är inte så vanligt i Ahmads hemland. Det är mer vanligt att människor ses vid större festligheter som kan pågå i flera dagar och då är det framförallt maten som står i fokus.

2015 var Ahmad en av många ensamkommande afghansk pojkar som flydde till Sverige. Efter 48 dagar till fots från Iran anlände tillsammans med en vän till Malmö. Ahmad kommer ursprungligen från Afghanistan men har vuxit upp i Iran eftersom familjen flydde från Afghanistan till Iran när Ahmad var liten.

Att utforska det “svenska” kulturarvet

Att utforska det svenska kulturarvet har varit viktigt för Ahmad, dels för att förstå och lära om svenska traditioner och kulturarv, och dels för att hitta liknelser i sitt eget kulturarv. Under invigningen av kultarvsåret fick Ahmad uppleva sångtekniken “kulning”. Ordet kulning kommer ursprungligen från Dalarna och används för att beskriva lockrop som används vallning av kor, får och getter. Lockropen är i första hand funktionell musik och har använts inom fäboddrift, dels för att locka på kor, får och getter vid vallning, dels som kommunikation mellan människor. Den här formen av vallmusik användes som arbetsredskap in på 1900-talet, men klingade av under århundradets andra hälft. Nu är i första hand vallmusiken något som utförs på scenen med konstnärligt syfte. 

När jag fråga Ahmad om det finns något liknande i hans hemland säger han bestämt nej. Vi resonerar ett tag och plötsligt förstår jag varför han säger att det inte finns någon liknande. Tekniken med lockrop används fortfarande i funktionellt bruk och som arbetsverktyg. I Sverige har kulning gjort en förflyttning från att vara en metod för att vall kreatur till att vara en konstform.

“Jag gillar verkligen hur det låter när jag hör kulning. Men jag tror att det kommer ta tid innan herdarna får flytta upp scen”, skrattar han och tar för sig av den sista drömkakan på fatet.